Vi föll med flaggan i topp!

Dagen började med att Kiwi lämnade återbud pga feber. 10 man starka drog vi då till Munka för att lira innebandy. Många matcher, ett toppat Munka, och svårspelade Bjärred, hur skulle de gå?

Jodå, det börjar riktigt bra. Vi spelar lugnt, kyligt och väldigt disciplinerat mot Munka i första matchen. Vi låter inte deras förstafemma komma någon vart och har bra koll på händelserna. Våra omställningar och avslut är kliniska och vi rycker åt oss en klar ledning. Trots att Munka pressar på i slutet håller vi undan och vinner vår första match i DM med 5-4. Det verkar bli en bra dag.

Nästa match börjar också bra. Vi tar ledningen mot Bjärred och spelar riktigt bra. Dom får inte alls igång sitt fina passningsspel och allt ser ljust ut. Då börjar vår helt enorma uppförsbacke ska det visa sig. Makkan står och vacklar på plan. Han faller ihop och matchen avbryts. Vi får skicka iväg Makkan i ambulans och vårt fokus glider givetvis iväg. (Makkan hälsar att han mår bättre och är stolt över er). Nere på 9 man och med oordning i leden tar Bjärred över matchen och kvitterar. Med två minuter kvar avgör dom matchen med ett riktigt turmål till 2-1.

I nästa match möter vi Munka igen. Vi rycker åt oss en 2-0 ledning och spelar stabilt, men vår tuffa dag fortsätter. Vi har bra koll på matchen trots att Munka får in en boll, men en skada på Toby och en utvisning senare har Munka tagit ledningen. Bensinen börjar ta slut för vår tappa men sargade skara. Med 8 man fullföljer vi matchen. Men trötta och med ständiga omändringar i laget drar Munka ifrån och vinner till slut med 6-2.

Hoppet lever fortfarande om vi slår Bjärred i sista matchen. Vi tar ledningen och spelar faktiskt riktigt bra med 8 man, men ganska snabbt kastar H-K in handduken. Han har jättemigrän och håller på att spy. 7 man starka står vi i pausen och skrattar. HUR GÖR VI NU?? Med ett leende på läpparna bestämmer vi att piggast spelar och att vi får ta positionen för killen som byter. Trots att Bjärred vänder matchen och tar ledningen skapar vi en mängd chanser. Oavgjort kan räcka och vi förbereder att plocka ut vår utmärkte målvakt och satsa på sex man i vår forcering. Då kommer dagens kommentar: - Har vi folk till det? Tack Simon jag skrattar fortfarande. Men vi kommer inte närmare än tre bollar på mållinjen. Vi torskar sista med 2-1.

Ekberg  i Stockholm, Kiwi sjuk, Erik med 99:orna, Makkan till sjukan i andra matchen, Toby skadad i tredje, H-K borta i sista. Det innebär att halva laget är borta. Lägg sen till Emil L som gör sin andra insats i laget sen nyår efter sina skador. Trots det ger vi järnet och spelar stundtals riktigt bra innebandy. Om samtliga pjäser varit på plats hade vi garanterat spelat vidare i morgon. Men det är som det är och inget att skylla på, men jag hade gärna varit i Skurup i morgon helt klart. I vår sista turnering ger vi allt och då menar jag allt, när vi tackar publiken efter sista matchen får vi långa applåderar av hela hallen! En sån otrolig energi, vilken vilja och vilken glädje ni spelar med får jag höra från folk jag aldrig träffat förr. Men trots hyllningarna sitter jag här ganska tårögd. Vi gör allt vi kan i vår sista turnering, men bollen studsar inte vår väg i dag heller och vi faller på målskillnad. Det sammanfattar vår säsong ganska väl. Men nu när allt är över kan vi mycket stolt konstatera att vi har tagit ENORMA steg framåt och det är väldigt, väldigt lite som skiljer oss från att utmana Skånes bästa 97:or.

Mats & Anders